Borde jag skaffa mig svarta kläder?

Plats: Guds Heliga ARSEL
Tid: there is no time in land of the dead
Hjärna: Missnöjd
Mage: Missnöjd
Rumpa: Fjärtar
Kläder: INGA (badlakan)
Skrivarkvinna: Grisapa Rylander

Nu är det fastställt.
Nadine har helt enkelt försunnit från våran meteriella värld för att fara vidare i själarnas underbara universum. Antingen det eller så har hon blivit uppäten av den där groteskt läskiga katten hon har. Det är verkligen djävulens avkomma, den sitter och stirrar på en med sina vita hemska kattögon och någonstans inuti ens huvud kan man förnimma orden "du ska bli till wiskas kattmat ikväll". Jag hatar besten! Det fluffiga håret, jamandet, försöken att döda varje människa som inte klappar den på precis rätt ställe kontinuerligt i hundramiljoner timmar... vänta lite här... jag berättade inte om Nadines katt, utan om Nadine själv!
Så: Nadine har förmodligen mulat, kolat, gått om hörnet. Jag tänker inte betala dödgrävaren.

Mitt tillstånd i detta nu är skört, ack(!) mycket skört. Hur jag än vrider och vänder på mina perspektiv ligger det alltid någonting i bakgrunden och gnager - Du har inte tränat tillräckligt My. Du har inte Ätit nyttigt nog. Du har inte gjort dina läxor. Du har inte diskat. Du har inte dammat. Du har inte get styvsystrarna frukost. Du har inte sytt din balklänning... BUDDAH VAD JAG HATAR DEN DÄR RÖSTEN!
Tro mig när jag gör allt jag kan för att vara en exeptionellt vacker, strålande, sprudlande, glad, optimistisk och herrejävlar glad typ. Men just nu... blä!
Jag tänker aldrig i mitt liv gå omkring och sra för att jag råkar känna mig som en bitter hamster med bittra krokodiltårar - NEJ! Jag tänker le livet rätt i fejjan och det kan inte göra ett dugg åt saken!

Nu planerar jag ännu en stjärnklar, sömnlöss natt och jag önskar alla en hjärtigt härlg kväll. Jag ska öva på mina affirmationer nu. Puss.