Skribent: Nadine Blobfish
Människans godhet. Jag kommer i detta inlägga prata betydligt mer åsikt än insikt. Anledningen till detta är att jag faktiskt inte ens vet vad min åsikt är en. Så kannke vad man ska kalla detta inlägg är "fri tanke". Många filosofer hävdar att människan i grunden är en självisk varelse. Jag känner rent spontant att detta måste vara fel och att människor som är byggda på detta sätt bara har hanat fel i livet. Men tänk om jag är den som har hamnat fel. Grunkonseptet för människan är ju trots allt överlevnad. Och om jag sätter andras liv före mitt eget så går jag emot allt som är inprogramerat i min hjärna. Det mest rimliga vore väl egentligen att endast bry sig om en själv och de allra närmaste (flocken). Men rent logiskt - varför skulle mitt liv vara av ett större värde än någon annans? Har vi människor lämnat för mycket av vårt primitiva sätt att tänka för att förlita oss på logiken? är det att gå åt rätt eller åt fel rikning?
När vi gör något fint för andra, gör vi det då egentligen för att det får oss att må bra? eller är det bara ett plus? Mår vi bra för att vi i vår natur vet om att vi gör rätt, eller är det för att vi har blivit lärda att det är det rätta?
Jag är för hungrig för att orka möta svaren just nu. Vill ha mat men orkar inte laga något. Fuck. Det känns väldigt tarvligt allt just nu. Blääää!!
Aja, jag vill tro att det hör till människan att ifrågasätta och reflektera, och kanske är det det som har lett oss till logik och till medkänsla. Jag tänker fortsätta försöka göra rätt för andra, även om det går emot min natur. Blobfish tackar och säger hej då. här skrivs det ju ändå inget vettigt...
puss puss /Nadine
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar