Hjälp(!)

Mina käraste kära! (med ett hjärta istället för prick under utropstecknet)

Detta kommer att ske imorgon, den 5 september, söndag:
Jag vaknar vid nio. Sedan äter jag en stärkande frukost full av fiber och sådant där nyttigt som finns i bergarter. Efter detta kommer jag förmodligen att traska vägen fram till täby centrum och köpa mig ett datormaskinskydd samt ett räknehäfte av något fint billigt slag. Kanske att jag lyckas skaffa något vacker garn också, så att jag kan sticka någonting mysigt åt någon jag tycker om.
När jag kommit åter från centrum gör jag så otroligt mycket matte att det bara inte går att förstå med blott tanke! SEDAN! Sedan blir det åka av till gymmet! Med mamma och Klas och Moa och Niklas och kanske Jesper också för den delen! Där ska mamma och klas (som för övrig information är gyminstruktörer) träna musten, orken, och musklerna ur oss. Jag har sagt att om jag inte gråter, spyr eller svimmar så klarar jag av mer... de ler och skrattar vid blotta tanken av vad de ska göra med (eller snarare mot) oss.
Det ska bli så otroligt skönt att träna, så jag vet inte vad! Jag bara längtar tills måndag då jag inte kommer att kunna gå för att jag har så ont i musklerna... Åh, vad härligt det ska bli!

Sedan har vi ju då det där "hjälp"et... En kille jag, ja, känner honom gör jag ju inte, men han är inte en bekant heller... jag antar att jag vet hans namn och inte så mycket mera alls, faktiskt... Hursomhelst så hjälpte han mig med lite plugg idag och sedan så kändes det nästan som om... ja, som om han ville fixa någon sorts dejt mellan mig och honom själv? Det kanske bara var jag, men det var det intrycket jag fick av honom. Men jag vill verkligen, verkligen inte gå ut med honom. Jag är glad som det är. Vi behöver inte ens vara vänner, jag försökte en gång förr och det gick inte så nu orkar jag helt enkelt inte vara trevlig längre..
Fast jag har sagt att vi ska bowla.
Jag måste få med mig några dit. Om jag är ensam med honom kommer jag att dö. Och det är inget påstående, utan ett faktum.
Jag vill verkligen inte dö just nu, jag har för många läxor och för många goda vänner för det...

HJÄLP!
/MY