Hej. Det är Nadine Blobfish som skriver. Och för att tala sanning så har jag nog inte sett ut så långt ifrån som en riktig blobfish den här veckan heller, råkade nämligen ut för en rejäl bihålsinflamation och svällde upp i ansiktet till någon jävla bulldog. Fick höra av en av mina närmaste vänner att jag såg ut som den riktiga "catwomen" - jag visste inte vem den här kvinnan var, men som "tur" var fick jag se en bild (det blev en riktig kick för min självkänsla det där!). Här är bilden nedanför:
Jag har legat i feber och med svullnad i ansiktet från i onsdags förra veckan, förlåt kära läsare för att jag inte har haft ork till att skriva. Men jag har tyckt så i nordens synd om mig själv att det har ibland varit svårt att ens göra annat än att ligga. och febern hjälpte ju knappast :P
Men, hur mycket inser man inte då. Jag ha legat, och legat och sovit, legat, gråtit en skvätt och sen bara legat igen. Jag har känt mig så ful det bara går att känna sig, jag har känt mig en aning ledsen i mellanåt, jag har saknat mycket så som att kunna äta ordentligt utan att må illa, kunna hoppa och skutta, kunna vara i skolan, kunna gå på en mysig höstpromenad, kunna träna på gymmet, kunna se min egen spegelbild och vara stolt, mina vänner.
Och det vackraste av allt är att allt det jag saknade här var sånt jag annrs har. Mitt liv är så fint. Det saknas mycket, men jag har en så himla bra grund. Och jag älskar livet, och jag älskar mig själv för att sakna det så fort det glider undan lite. Jag bryr mig om det jag har :) hur bra är inte det?!
Och mina vänner har varit så fina. de har hört av sig, och hört av sig igen - och jag älskar d0m så himla mycket!
Just nu går jag på penselin men sen så ska jag börja leva loppan igen :)
Puss puss!!
Det är så skönt att tycka synd om sig själv, särskilt när man är väldigt sjuk. Då får man passa på!
SvaraRaderaDu är alltid vacker. Trots svullna ögon :-)