Jag börjar få svårt att skillja på vad jag kan skriva här och inte. Det finns så mycket saker jag skulle kunna säga, beskriva dela med mig om. Men, när går gränsen för att jag ska bli för personlig. Jag antar, rent toretiskt, att mina höfter är ett tecken på i vilket stadie jag börjar träda in i - dom kallar mig - "UNG VUXEN".
UNG VUXEN VAFAN E DE DÅ??? (oj, nu hängde caps lock kvar här..) Men seriöst, är det ett fint sätt att säga, du ka n börja ta ansvar nu men det är fortfarande inte du som bestämmer? För om det är det det handlar om då får det faktiskt va. Gör mig till vuxen eller till barnrumpa, men gör det klart för mig så jag vet vad som fasiken ska förväntas av mig.
(Jag visste inte att jag var arg förrens jag började skriva det här inlägget. skumt) (är det här min 18årskris?? hmm)
Jag tar väldigt mycket ansvar, det gör jag. och jag vet om att det låter som en klyscha, men är det någon om ser? Jag lagar mat flera dagar i veckan, jag tar hand om mina studier, jag tar hand om mig själv, jag tar hand om huindarna. Och ändå så verkar det som att det enda som är viktigt är om jag har städat rummet eller inte.
Och nu när jag får alla de här vuxenmailen från bank och allt vad det nu är. Jag fattar ju för böveleng inte ett smack. (kan någon hjälpa mig?..) Vad är det meningen att jag ska göra? meningen. Mening. Finns det någon mening? nej nu fasen blev det både för deppo och för djupt. (Shit)
Jag är ett barn som vill kunna ta hand om mig själv. Jag vill leka, jag vill vara självständig. Jag vill aldrig växa upp mer än tillräckligt..
(Dags att plugga hur som helst..)
Puss puss/Nadine
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar