Hej alla glada och alla mindre glada.
ett särskillt hej till de senare nämnda.
Jag vill inte verka negativ eller någonting men idag har ju faktiskt varit en ganska sugig dag.
Speciellt eftersom att jag vaknade klockan tolv.
Och då försvann varje tanke om att någonsin ta på sig fina kläder, fina skor, fina vantar och gå längs med den fina vägen till den fina bussen och åka till den fina skolan för att sedan sjunga fina sånger och äta fin lunch innan jag har lektion med fina lärare och skriva fina manus och sedan palra mig mot den fina tvärbanan och åka hem till det fina huset där jag bor och göra fina uttalanden om hur fantastinkt fint jag mår toch hur fantastiskt fina alla fina människor är. Fy fan för fint, säger jag bara.
Idag känner jag ungefär som så att ingenting är fint. I alla fall ingenting med mig. Och det är definitivt ett stort problem för mig då jag måste vistas med mig själv tjugofyra timmar om dygnet varje dag om året.
Nu sitter jag här i min otroligt stora(men även otroligt fula) lyxfotölj, ångrar att jag inte tränar, att jag ätit massa glass och bara totaldeppat framför tv:n hela dagen. Jag har inte ens kunnat spela musik, för då kanske min bonusbror hört och gjort mig och min sällsamt självmordbenägna dag sällskap. Och det hade jag uppriktigt sagt spytt på. Jag lovar och svär att jag ska försöka koppla på den riktiga My snart igen (hon den där som är glad och sjunger visor och dansar och ler och peppar infför allt) om det så ska kosta mig min högra fot! Så här får det inte bli fler dagar, nejnej!
Puss till alla och goa kramar! /My
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar