Ungen vi lånat är en utav dom finaste i världen, men vi hade inte äran att ha honom så länge. Vi blev tillslut ensamma. I och med att vi trott att vi skulle äta middag med barnet så hade vi köpt fiskbullar,men dessa var något vi fick äta ensamma. Hade vi vetat framtiden i affären hade vi nog köpt något annat..
När vi ätit upp och dessutom fått sällskap ett tag ev en till utav min systers vänner, så fick min syster en ide. Hon ville träna, och hon ville göra det med mig. (det bör här tilläggas att min syster tränar mycket mer än jag och orkar det mesta. Hon leder intensiv pass (spinning) och nästan lever i friskis salar eller på cykeln på Stockholm gator). Jag hade gjort misstaget att gå och träna med henne förrut. Dom gångerna har slutat med mig så trött att jag inte har vetat mitt eget namn. Min tanke när denna fråga från min syster kom upp nu igen om träning var: ALDRIG!!! tror du jag går på den lätta, här ska det strejkas för jätter och dvärgar och små igelkottar.
Jag talade också förstås om för henne att jag inte kände för att träna och att jag tyckte att hon skulle träna själv. (kunde ju inte direkt säga ordagrant vad jag tänkte, kunde jag..). Hon började prata. Vet inte hur hon gör det. Hon bara pratar. Det är ren ondska mitt folk!! Mina barma kropp har förtvinats av denna kvinnas ord. Hur gjorde hon det?! För jag ska nu säga - att efter allt detta prat så lät mina tankar annorlunda: Jamenjaha, det låter ju nästan lite latjo det där. det kanske är något man borde göra ändå.. (WHAT!!!!)
Jag accepterade.
Passet min syster ville gå på heter cirkelfys (om jag nu ens minns rätt..)Passet går ut på, för er som inte redan vet, att det är 9 stationer med olika övningar, man kör 45 sek på varje övning. Och sen byter man och kör nästa. detta på går i först 2 varv, lite vila, och senett till varv. Plättlätt (trodde jag, 45 sek är tydligt MYCKET längre än vad jag tidigare kunnat nånsin gissa..).
Jag svär, detta var ett av det mest fruktansvärda jag har gjort i mitt liv, eller ja, det var ju kul med, man jag har nog aldrig tagit i så mycket som jag gjorde här. Jag trodde på riktigt att jag skulle spy..(jag har aldrig känt så förrut). Och jag kunde ju inte säga det heller, för jag visste att om jag sa det högt skulle jag själv ge upp. Och jag (varför nu i helvete jag kände så) ville SLÅSS(tänk dov manlig fighter-röst!!
Man är i grupp om tre personer. Jag och min syster kom med en supertrevlig kille som vi körde med, jag måste säga att jag ger honom lite skuld också. För utan honom hade jag och min syster nog aldrig tagit i så som vi gjorde heller. Vi var den enda gruppen som faktiskt lät, och lät det gjorde vi verkligen. Jag skrek och stönade och svettades så att sminket rann, och de båda instämde.
Jag ska börja avrunda tänkte jag. Men jag tänkte först också bara nämna ilskan man känner för den stackars ledaren vars enda uppgift ätt att gå runt och skrika på en att ta i mer. Hur kul är det. Han är ju inte ens med och tränar. Han blir inte ens grisliknande svettig eller nånting. Vart är min rättvisa människor?!?!
(jag var ju fasen så trött att jag inte kom ner från bastun sen! och han, ingenting!!)
Hur som helst. Det var ett toppenpass. När tiden är inne kanske jag till ock med går dit och blir frivilligt torterad igen. Och även om det finns tvivel på om jag nånsin ska kunna gå normalt igen så finns det också hopp om att jag ska få min optimism tillbaka och glömma varför jag i hele fridens namn skulle låta bli och träna med min syster..det låter väl latjo..
Puss puss på er /Nadine med smärtor i kroppen
Här är jag efter passet:
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar