Jag åkte upp med en vän till Singö nu Fredag till Lördag. Det var som om min kraft kom tillbaka, en glädje. Att få slippa allt. Jag orkar inte mer. Jag fotograferade lite, åt god mat, mest satt, pratade, andades. Levde. När glömde vi Stockholmare bort att leva? Det är bara kaffelatte och fredagsölen som gäller här känns det som. Vill bort igen.
Jag kallar honom gud. Du kan kalla honom vad du vill. Tyck vad du vill för den delan med - det är dinna fulla rätt i detta briserande land. Men hur som helst så beskriver han exakt mina känslor i den här låten, och jag an bara gissa att han gör det för många fler.
Aja, hur som helst. För mig är han mitt heliga. Och han är min främling som sätter ord på det jag inte förmår. punk slut på den historien.
När jag var i stugan med min vän så passade jag på att fira hans 19års dag. Försökte skriva ett inlägg om det igår men orden svek mig. Så här kommer ett nytt försök. Jag kommer lägga upp ett inlägg senare om hur man kan göra jättefina egna presenter hemma - och lägga det helt på den nivån som man själv väljer. Och det ser väldigt fint och personligt ut. Jag vet faktiskt inte helt vad jag ska säga. lägger upp en bild jag tog. Det kommer säkert mer utav dom sen också :)
Hoppas jag inte har struntpratat för mycket här - känns ganska så mycket som det. Men ni vet. Min psykolog orkar bara lyssna på mig på måndagar - så vad ska man göra :P
Puss puss på er och massa syndigt smek! /Nadine
Jag orkar lyssna på dig hur mycket som helst! Oavsett om det är struntprat (vilket jag knappast tror att det är) och jag är villig att ge din gud en chans.. såvida att du gör mig sällskap 19e september och drar täcket över huvudet och strejkar (såvida inte rött vinner).
SvaraRaderaSyndiga stulna kyssar!
Jag är helt på på den planen!!! BLÄÄÄ!!! :P <3
SvaraRadera