tisdag 26 oktober 2010

Agnes Kalasiga Kalas

Jag vet inte hur det är med dig riktigt, min vän. Jag har minst sagt varit lite dålig på att fråga den senaste tiden. Även om jag aldrig varit vidare bra på sådant där. Men jag vill att du ska veta att jag alltid undrar även om jag inte alltid minns att undra och även om det verkar som om det kanske inte är så så är det så. Och du är galet fin. Så det så.

Jag väntar än i mitt torn på någon som ska rädda mig. Med sitt utlovade kalas.
Jag väntar på förgyllandet av min tillvaro. Utan triss, men med dig.
Undrar om det blir någon god mat när jag kommer ner? På det där kalaset.
Undrar om du kanske inte orkar ta tag i det? Det där kalaset.
Fast det skulle vara så synd, för jag har massor med planer.
Som kommer ta lång tid. Men det är du värd som de säger på TV. Och jag vill verkligen göra allt det som jag smitt i mitt huvud. Min grå celler väntar på kommando. Fira dig själv! Jag vill fira med dig! Fira att du finns! Att du rockar fett, att du är galet galen, att du äger sönder alla andra för det är DIN DAG för FARAO!
Jag väntar med spänning på det där lilla partyt. Chatta med mig på facebook. Jag väntar och nu börjar jag ju nästan tappa tålmodet.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar