Jag har ju, kära läsaren (jag vet vem du är), som du vet sedan en tid tillbaka bott till 65% i Täby sedan i juni. Det har medfört en bonuspappa och två bonusbröder. Dessa bonusbröder är inte de mest vältränade i världen, om jag uttrycker mig så... deras träning går snarare ut på att träna sin karaktär i World of Warcraft än fyysisk, kroppslig, och framförallt konditionskrävande träning.
Men, min vän, framsteg har gjorts! Jag har lyckats övertala Niklas att jogga en runda i vår lilla skogsplätt med mig. Med tanke på att senast han tränade kondition var när han var åtta kände jag att vi kanske borde ta det lite lugnt. Bara för att var snäll. Jag antog att i och med att jag itne tränat på ett antal veckor (skäms) borde jag vara nästan mer ur form än honom.
Låt oss säga såhär:
Det var jag inte. Efter knappa 200 meter måste jag sakta in för att min träningskamrat ska hänga med. Men jag ska tillägga att han inte hade ordentliga skor. Eller ordentlig löparstil. Och han hade vaknat för en halvtimma sedan... Men jag tror på honom. Han kommer i kapp snart, jag är säker på det. Han har potential och han ska bli mitt nya projekt! Tänk om jag får med mig honom hela vägen om några veckor? Vad stolt han kommer att vara! Det enda prblemet jag kan komma på är hur jag ska få med mig honom igen... Aja, han fick i alla fall lite motion, och det är alltid en början!
Säg "Hej, hej!" till vännen din som sitter där!
Hej HEJ! - Myran
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar