Kryssningen

Tappade bort min mobil.
Tappade bort mina vänner.
Skrattade som en skrattmås.
Grät som en... öh... grävling...

Så nu har jag varit på partykryssning. Och det var himla roligt, men mycket var bara inte alls så roligt. Till exempel det där med mobilen. NU du!

Känns det sådär nervöst och pirrigt? Som om ingen annan i hela världen skulle kunna peta på dina tår för att du flyger så högt upp? Och alla därnere är så små små och vinkar och de blåser massa ballonger som flyger omkring dig som fjärilarna i Lejon Kungen.
Allt är så bra. Så fint. Så underbart fantastiskt härligt och man vill bara skriiiiiIIIKAAAA!!! Så fnissa lite också kanske. Dansa högt upp och svettas så det blir kladdigt mot kroppen. Någon viskar eller skriker att är det fest eller och ja det är det faktiskt! Så känn det och hoppa och ha på dig jympaskor på dansgolvet för någon inte diggar din stil diggar du inte någon!
Så kanske det blir lite trist kanske. Att någon av skosnöret går upp och så ramlar alla hårnålar ut ur fickan. Eller så tappar man bort nyckelkortet eller så halkar man på däcket. Alla roliga människor försvinner och väldigt många ropar efter en i korridoren och man blir lite rädd. Så går man på tjejtoan och gråter lite för att skosnöret inte ser ut som på tecknade serier utan som vanligt tråkigt skosnöre.
Så står någon annan tjej utanför och frågar hur det är och man säger att det inte är toppen men kanske inte botten heller. Och kommer ut bland alla speglar och får hjälpa någon med sin frisyr för hon har precis hittat massa hårnålar. Och så får man tillbaka dom. Och hon knyter skosnöret. Och baken känns lite bättre efter att du fått sitta på toaringen en stund. Och man kommer ihåg att nyckelkortet var i BH:n inte i fickans som alla trodde hela tiden. Hon var så snäll hon. Till och med håret såg snällt ut.
Även om vantarna och mobilen fortfarande är på genomresa runt en värlsomspännande härlighet. De får se nya saker. Lite kul för dom.
Kul för oss.
Kul kul. Skratteliskratt och hipphurra.

Puss. /MY