När min Mage blir Varm

Helen: (i festkläder enligt typiskt 30-tal, hållandes en rock och en hatt. Hon är smått stressad, men inte hysteriskt.) Jag vill verkligen inte vara tjatig Tomas, men vi börjar bli sena på allvar nu…
Tomas: Ja, ja… vänta lite, jag kommer snart!
Helen: Skynda på lite, bara. (paus) Vad gör du där inne egentligen?
Tomas: Mhm…
Helen: Äsch.(paus, telefonen ringer) Helen Asp. Ja, hej! Ja, vi kommer ner om en minut, bara. Ja, ursäkta… Taxin väntar, Tomas! Vi måste gå nu! Ja, vi kommer ner alldeles strax. Okej, tack så mycket. Hejdå! Nu får du komma ut, taxin står där nere och tickar.
Tomas: Snart klar…
Helen: Du var snart klar för en kvart sen.
Tomas: Jaja, jag kommer!
Helen: Vad är det som tar så lång tid, egentligen?
Tomas: Nu kommer jag! (låser upp dörren och kliver in till Helen)Hej, hej.
Helen: (stressen är borta ur hennes röst, och hon är glad och kär) Oj, oj, oj! Snitsigt värre! Till och med mustascherna har du fixat!
Tomas: Visst är dom fina?
Helen: Vi är så larviga så jag vet inte vad, men om vi inte vinner det här… så kommer ingen att vinna det här!
Tomas: Håller med till fullo, madam!
0Helen: Min gode man, jag hade gärna stått kvar här och njutit av ditt sällskap i timmar, men nu kallar plikten.
Tomas: Självklart, madam. Jag skall med hast sätta på mig min rock och hatt som du så vänligt bär åt mig!
Helen: Okej, här.
Tomas: Hur lång tid har vi på oss innan vi ska vara där?
Helen: 30 minuter ungefär.
Tomas: Då får vi skynda oss lite…
Helen: Men jag säger ju det!
Tomas: Din kappa är felknäppt. Ska jag..?
Helen: Nej, jag fixar det i taxin, kom nu. Vart är min väska?
Tomas: Här, vänta. Här.
Helen: Tack. (Helen och Tomas går ut genom dörren. Rummet blir nu en stor salong och ungefär 40-50 personer kommer ut på scen, alla i 30-talsinspirerade kläder. I taket hänger en kristallkrona och det finns bord med små snittar och dricksglas. Bakom en bar i bortersta högra hörnet med tillhörande barstolar står en bartender och serverar gästerna. Stämningen är glad, alla småpratar eller dansar till gammeldags musik. Det plingar på dörren. Kalle går och öppnar.)
Kalle: Men hej på er! Ni har gått in för det ordentligt ser jag!
Helen: Hejsan, Kalle!
Tomas: Titta inte på mig! Det är Helen som gjort allting, jag har bara fixat mustascherna.
Ylva: Välkommen! Men gud, så ni klätt upp er! Ni måste ju gått i varenda second-hand som finns ju!
Kalle: Tydligen så är det bara Helen som gjort allting…
Helen: A, men…
Kalle: Fast så är det ju alltid! (Skrattar)
Ylva: Jaså, så du satt hemma i soffan, då, eller?
Tomas: Nej, jag var ju tvungen att följa med henne för tydligen dög inte mina mått utan man måste se hur det matchar ögonen eller något annat trams!
Kalle: Sånt där är bara skitsnack, säger jag. Men du har ju lyckats jävligt bra, kan jag ju säga.
Ylva: Verkligen!
Helen: Tack! Men Tomas ger mig för mycket kred, verkligen! Du gjorde faktiskt en hel del också…
Tomas: Jaja. Vi är skitsnygga allihop. Hur är det med er då?
Ylva: Åh, det är supertoppen! Lite trött i fötterna bara efter att ha sprungit omkring hela dan, men man får hinka i sig lite sprit så blir det bra sen!
Kalle: Du får be barkillen att fixa en martini, då.
Ylva: Ja, jag ska faktiskt ta och göra det. Vill du ha, Helen?
Helen: Ja, tack till spriten, nej tack till martini! Jag vill ha någonting manligt.
Tomas: Ah, dags för whisky-Helen! Ah, vi kanske borde hälsa på alla först innan du blir stupfull?
Helen: (låsas sluddra och snubbla omkring) Jag ärr schå full! Ha schexsch med mig på toan! Blööörgh…
Tomas: Okej, nu skärper vi oss innan jag måste bära hem dig! (Ger Helen en kyss)
Helen: Min lilla älskling! Ah, kom då!
Kalle: Jag måste in till köket, (Ylva nyper honom i baken, när han går mot köket som ligger till vänster) hoppsan!
Ylva: Utan mig va? Är du otrogen? Vavavavava?
Kalle: Ah, om jag är det då? Va ska du göra då? Vavavavava?
Ylva: Då ska jag bita dig i örat!
Kalle: Grrrr arrr, arrr!
Ylva: Min lilla tiger! (de går båda in i köket, Tomas och Helen går runt och minglar bland de övriga gästerna med små pauser där de pratar med varandra och pussas. De går till slut fram till baren.)
Tomas: En tequila och en whisky, tack!(bartendern häller upp drinkarna och ställer fram dem till Tomas och Helen, fast fel drink till fel person.)
Bartender: Varsågoda.
Helen: Men! Haha, nu blev det fel! (de byter drinkar med varandra)
Bartender: Oj, ursäkta!
Helen: Nej, jag har alltid gillat manliga drinkar!
Tomas: Och jag är ju faktiskt ganska kvinnlig om man tänker efter… (med ljus röst, härmar en kvinna och slänger med håret.) Oh, min naglar är bara gorgeous! Inte sant, älskling!
Helen: Verkligen, darling!
Bartender:(lite förvirrad) Haha… eh…
Tomas: Äsch, skit i oss, vi bara driver med dig!
Helen: Skulle jag kunna få en isbit till?
Bartender: Varsågod…
Helen: Tack så mycket! (vänder sig mot Tomas) Nej, om vi tar och försöker hitta Tina och Ove?
Tomas: Men du det gör vi…

Musiken sänks i takt med att ljuset mörknar mer och mer och sänker hela salongen i ett mörkt dunkel. Alla gäster blir skuggor(som fortsätter att festa som förut men ljudlöst) utom Tomas och Helen, som lyses upp av en spotlight. Tomas svänger runt och lutar armbågarna mot bardisken med näsan mot publiken, Helen svänger runt på stolen och lutar ena armbågen mot bardisken. De pratar ömsom med varandra, ömsom med publiken.

Helen: Jag kommer ihåg hur god den där whiskyn var!
Tomas: Och bartendern bytte plats på drinkarna! Haha, stackaren blev totalförvirrad!
Helen: Men han var ganska snygg…
Tomas: Fast inte snyggare än mig, eller huuuur? Jag är ju snyggast i stan!
Helen: Du är skitsnygg, särskilt din musche.
Tomas: Jag vet.
Helen: Den där kvällen var så bra! Alla var glada och musiken och allting…
Tomas: Och tävlingen!
Helen: Ja, herregud!

Salongen återfår långsamt sitt ljus och ljud, och gästerna börjar prata högt igen, nu är några smått berusade, småfulla eller är allmänt flamsiga. Under tiden hinner alla (inklusive Helen och Tomas) samlas i mitten och rikta blickarna mot baren.

Ylva: Okej, allihopa! Nu är det dags för kvällens stora höjdpunkt…!(Hon klättrar upp på bardisken med hjälp från Kalle) Nu är det som såhär att vi har ju anordnat en liten tävling denna vackra kväll, som ni alla vet…! (det hörs ”oo”-ande ljud och små utrop från gästerna) Och nu har vi äntligen kommit till punkten då det är dags att kora en vinnare! Vi har fått några nominerade som vi ska kalla fram! Kan Anders, Katarina, Tina, Hasse, Helen och Tomas ställa sig här framför mig? (de alla radar upp sig framför bardisken) Okej, ser alla här dessa förtjusande människor?
Johanna: Nej! Vi här bak har lite…
Johan: Upp med dom på bardisken!
Gunnar: Bardisken! Bardisken!
Alla: Bardisken! Bardisken! Bardisken! Bardisken!
Ylva: (försöker överrösta alla) Okej, okej! Lugna er! Upp med er!( Anders, Katarina, Tina, Hasse, Helen och Tomas klättrar upp, några med viss svårighet, upp på bardisken. Alla tystnar)
Ylva: Ni som fortfarande är trögfattade nog att inte förstå den här tävlingen-
Johan: Eller för packade! (alla skrattar)
Ylva: den här tävlingen, är förmodligen dumma i huvudet och behöver en förklaring! (skratt) Alla har alltså klätt ut sig enligt klassigt 30-tal och sedan traskat hit för att vinna priset för bästa kostym. Någon som inte fattar det här?
Johanna: Alla fattar!
Ylva: Okej, vad bra! Jag riktar alltså nu uppmärksamheten mot dessa fantastiska kreationer på dessa gudomliga människor! Vi har det första paret… Anders och Tina! (applåder) och så det andra paret… Katarina och Hasse! (applåder) och sist, men inte minst… Helen och Tomas!(applåder) Och med inga som helst dröjsmål, vill jag göra en röstning! Handuppräckning, och kom ihåg att man bara får rösta på ett par allihopa! För alla som röstar på Anders och Tina! (ca 30 % av gästerna räcker upp handen, däribland Johan)
Johan: Kom igen nu, då! Upp med händerna för fan!
Ylva: Åh, håll käft Johan! (skratt) Okej, alla! Alla, alla, alla! Handuppräckning för Katarina och Hasse!(20 % av gästerna räcker upp handen.) Bådar inte gott för er del, det här, Katarina… Och handuppräckning för Tomas och Helen! (50 % räcker upp sina händer)
Johan: Ahmen kom igen nu!
Johanna: Sluta klaga, Johan!
Gunnar: Bara för att du inte blev vald till balens prinsessa! (skratt)
Ylva: Okej allihopa! Jag korar denna nyårs vinnare; Tomas och Helen! (applåder och visslingar) Och här får ni era medaljer, och varsin nyckelring med matchande kylskåpsmagnet!
Gunnar: Håll tal, nu! Segertal!
Helen: Tack, allihop! (skämtar) Jag vill bara tacka för den här underbara möjligheten! Och självklart min härliga sambo, mina föräldrar, mina vänner, åh, jag kommer att gråta! (skratt)
Tomas: WE ARE THE CHAMPIONS, MY FRIEND!!!
Helen: Du är galen! (Helen och Tomas kysser varandra på bardisken, och vinglar till lite. Scenen blir återigen mörk med spot på Helen och Tomas.)
Tomas: Vi vann tävlingen! Du är helt underbar!
Helen: Jag är ju det!
Tomas: Och sedan när vi skulle på segerpromenaden! Vart fan tog dom andra vägen?
Helen: Jag vet inte, jag var nog lite för full i början…
Tomas: Vodka citron.
Helen: Vodka VadSomHelst.
Tomas: Fast det var jävligt fint, var det.
Helen: Jag tror aldrig jag varit så, magisk som då.

Scenens bakre delar döljs av en fondvägg med en stor film av ett fält med snö och snöflingor som singlar ner från himlen. Det börjar snöa på scenen. Helen och Tomas och alla gästerna får snabbt på sig ytterkläder, och gästerna försvinner långsamt ut åt höger medans Helen och Tomas står kvar. Hand i hand ser de upp mot himlen. I bakgrunden spelas Bittersweet symphony.

Tomas: Fint.
Helen: Tönt! (de brottar sig ner och lägger sig på marken under utrop och skratt) Jag älskar verkligen snö.
Tomas: Jag älskar verkligen dig.
Helen: Du är fin.
Tomas: Du med.
Helen: Älskar du mig verkligen?
Tomas: Ah…
Helen: Jag älskar dig också. Jag blir varm i magen när jag är med dig. Det är jättemysigt.
Tomas: Jag gillar mat.
Helen: Det är gott.
Tomas: Mmm… Ska vi göra våfflor imorgon?
Helen: Mm…
Tomas: Håll min hand!(Helen tar Tomas hand och lägger den på sin mage, sedan lägger hon sin egen hand över hans.)
Helen: Så bra känns det.(de ligger en lång stund och tittar på snön som faller.) Vill du gifta dig med mig?
Tomas: Mm.
Helen: (lägger sig över Tomas bröst) Bra.