1 + 1 = 2

Ju fler kockar desto sämre soppa, säger man. Och så säger man väl också om dikter egentligen, fast inte riktigt högt. Mer som en sådan där allmänt vedertagen regel. Men det kanske stämmer. Fast jag vet inte. Här kommer en sådan i alla fall. Alltså inte en soppa, utan en sådan där annan som börjar med bokstaven
D - och slutar på - ikt. Jag får hoppas att den fungerar för jag kan inte skriva dikter. Fokus nu.

Ibland säger någon till en på ett sånt där sätt som bara knäpper till. Sådär så det hoppar och far i bäcken och så man tittar in i han-som-du-inte-vet-vem-det-är's ögon jättelänge på tunnelbanan fast man kanske inte får för så får man inte göra på tunnelbanan. Men den där lilla personen inom dig säger att nu, nu, nu måste du våga och då gör man det bara man gör det!
Man släpper busskortet i fickan och tar tag i handen i stället och så släpper handen inte.
Så där så det hoppar och far i ens egen lilla bäck. Och det blir massor med svett mellan handflatorna med det gör ingenting för det är mycket mysigare med handsvett än busskortet.
Dessutom kan ni gå där.
Imorgon kanske du ska sticka en tvåvante så ni kan hålla handen alltid.
Och då vet alla runt om att ni älskar att älska för ibland så tar ni av er vanten för att fånga löv från träden för fångar man fallande löv får man önska sig någonting för det har mamma sagt att man får.
Eller när du äntligen orkar ställa dig upp igen bara för att falla en gång till för att fall är så otroligt skönt det är ju det. Och du vågar skriva ett julkort till han-justa-busschaffisen och han tackar dig via mikrofonen och din mössa faller ner i pannan men då lyfter du den och säger 'titt-ut' till en hund som viftar på svansen.
Eller när den där lilla människan säger åt dig att bara springa till du inte kan andas längre och du skrattar tills det inte kan skrattas mer så du bara gör tvärtom och vågar köra på känsloracingbanan och så kommer den där människan med bruna ögon och kramar dig fast du vet inte ens vem det är. Och ni går hem och lagar soppa för du har champinjoner eller hur det nu stavas hemma och de förstörs för ingen av er vet hur man kokar soppa men ni äter flingor istället. Och löven på träden faller ner i massa färger sedan så blir de snöflingor och då är soppan god för då är den gjord av din granne istället. Fast du förstår inte vad han säger för han kommer från Ukraina men han är snäll så du bjuder hem honom ändå för han har så vackra rynkor tycker alla fast ingen vågar säga det för han kanske blir ledsen, pappa säger att man måste vara försiktig.
Då säger du att det måste man inte alls vara.
Och så vågar du sätta di bredvid på tunnelbanan.
Kanske ge den där personen ett julkort för att den stannade och kramade dig fast den inte visste att du var du. Sedan går ni hem och garnet på vanten matchar ögonen. Och ni går och äter glass mitt i vintern och alla tycker att ni är jättekonstiga med det är precis så ni vill ha det.
Och så kokar ni soppa som ingen vill ha.
Inte ens dom på statsmissionen.
Men det gör nog inte så mycket. Man kan ju alltid spela gitarr eller rita med vattenfärger. Eller gå barfota i geggamojja. För du älskar det ordet, för det är så fint i munnen. GeggggaMojjjjA!
Så skrattar ni och allt annat också när vintern kommer och ligger på isen mitt i natten men handen i vanten om varandra. Fast det är kallt. Fast man kan få feber.
Är ni inte kloka? Nej. Jo. Vad stjärnor är vackra på riktigt och inte i taket som i mitt rum.

Eller så blir det kanske inte så. Kanske får du lyssna på rösten och göra allt själv istället. Stå vid mål och säga *jag kan själv'. Eller göra det med bäästakompisar bryta hjärta kompisarna.
Eller så gör du som jag gör ibland och lever farligt. Ringer inte. Och smsar inte. Bara väntar för du vill inte störa. Sedan när alla sover och du vet att det går springer du ut i pyjamas och skriker tills du inte vet om du kan skrika mer. Men oftast så är du nog lycklig.
Oftast.
För det finns bara några få timmars sorg och misslyckande. Men flera miljardersmiljoner sekunder av lycka och lycka igen. för tillsammans är man fler än en. men inte ensam heller.